31
Juli
2008
Jag har insett hur mycket jag uppskattar service-inriktade människor. Och hur mycket mitt förtroende för ett företag dalar när jag blir slarvigt bemött av en enda av deras anställda.
Själv sommarjobbar jag som receptionist/växeltelefonist, och kanske är det därför jag är så uppmärksam på hur jag blir bemött. Eftersom jag är vikarie och inte har jobbat så länge på det här företaget är jag inte så väl insatt i alla delar av deras verksamhet. Ibland när någon ringer och frågar efter den som är ansvarig för det och det, eller behöver hjälp med ett lite ovanligt ärende, så har jag i ärlighetens namn inte en aning om vem jag ska koppla till. Då ursäktar jag mig först och förklarar att jag faktiskt inte vet, men att jag ska koppla till någon som jag TROR är rätt person eller som i alla fall har bättre koll än mig. I vissa fall skriver jag upp personens nummer och ber att få återkomma om en halvtimme, och sen kollar jag upp saken i lugn och ro.
Min viktigaste regel för mig själv och mitt jobb är dock att alltid, alltid, alltid vara trevlig, tillmötesgående och hjälpsam, vad som än händer. Och det är lika viktigt vid alla kundkontakter!
Jag och Syster diskuterade detta igår, och hon berättade att hon för ett tag sen ringde till SVT och bad att få prata med deras jämställdhetsansvarige (till något skolprojekt, hon pluggar genusvetenskap! Mkt spännande, mer om det en annan gång… :) ) och fick frågan “Vem är det du söker?”
“Jag söker den hos er som är ansvarig för jämställdhetsfrågor” förtydligade hon och fick åter frågan “Men vem är det du vill prata med?”
De höll på så ett bra tag, tills Syster gav upp. Jag har full förståelse för att man som receptionist inte har koll på alla såna saker på ett så stort företag. Jag anser inte att det är deras jobb att veta allt. MEN jag anser att det är deras jobb att ta reda på det då en kund frågar!
Attityd är oändligt mycket viktigare än att ha svar på allt.
Posted: Okategoriserade
30
Juli
2008
Skönt att ha sånt klart innan flytten. Så jag stegade in på mitt lokala Nordeakontor. Dessvärre vid lunchtid, och även om det var måndag så är det ju högsäsong för semesterfirande och dessutom galet fint väder, så det var en himla trängsel på stan. Tog kölapp, och konstaterade att det var 9 nummer före mig i kön. Eftersom det var tokvarmt och trångt inne på banken gick jag därifrån och slökollade lite i en närliggande klädbutik. Gick tillbaka och rekade efter 5 minuter. Kön hade inte rört sig alls. Gick ut igen, kom tillbaka efter 10 minuter. Kön fortfarande på samma nummer.
Ut igen, kom tillbaka efter närmare 20 minuter denna gång och ja, givetvis hade mitt nummer bläddrats förbi! Ny kölapp, denna gång väntade jag inne på bankkontoret… Man lär sig!
Efter en kvarts svettig väntan pratade jag med ung självsäker rådgivare som sa det jag redan visste: att jag borde skaffa ett motsvarande studentkonto i Danmark. “Är det något ni kan hjälpa mig att fixa härifrån?!” frågade jag, men fick till svar att jag ska gå till ett Nordeakontor på plats när jag kommit till Århus.
Nu var ju poängen att jag ville få detta fixat innan flytten. Så när jag kommit hem gick jag in på danska Nordeas webbplats och fyllde i ett formulär om att jag ville bli kontaktad för information om deras studentkonto, och att jag har ett konto i svenska Nordea. Igår fick jag svar.
“Du skal henvende dig i din svenske filial og sige du ønsker at åbne en konto i Nordea Danmark i en filial i Århus. De har så en formular, som du skal udfylde og underskrive. Når vi modtager formularen, hører du helt automatisk fra en filial i Århus.”
Vad var det jag sa?! Blir köande idag igen…
Posted: Okategoriserade
28
Juli
2008
Om lite drygt en vecka flyttar jag till Danmark!!! Det ska bli SÅ kul och jag ser fram emot det SÅ mycket!
MEN.
Att flytta utomlands är förenat med en hel del krångel - även om det bara är till lilla grannen i syd. Jag har hittills omfattats av pappas försäkring (drulleförsäkrad tills jag fyller 25) men det gäller bara i 90 dagar om jag befinner mig utomlands. Så måste fixa egen försäkring nu. Ska till banken idag och kolla om jag kan skaffa ett danskt bankkonto med tillhörande betalkort (FÖRHOPPNINGSVIS kan jag få detta utan extra kostnad!), + att jag ska skaffa ett sparkonto för till utlandsstudier får man inte studielånet utbetalat en gång i månaden. Man får en klumpsumma i början av terminen. Det är väl på sätt och vis bra, men man vill ju inte gå runt med 50 laxar på personkontot. Jag litar varken på mig själv eller övriga mänskligheten tillräckligt mkt för det…
Men alla dessa saker är ju överkomliga. Det RIKTIGT besvärliga är detta med att jag ska starta företag. Jag kommer att jobba hemifrån (ergo, från Danmark). Jag kommer att vara skriven i Århus, men är svensk medborgare, och planerar att flytta tillbaka till Sverige om 3 år (senast). Mitt företag kommer att finnas på webben vilket ju är lite klurigt eftersom den inte befinner sig i något land! Men jag räknar det ändå som att min verksamhet bedrivs i Sverige eftersom den kommer att vända sig till enbart svenskar och alla mina kunder kommer att finnas i Sverige.
Jag ska inkomstdeklarera i Danmark eftersom jag är skriven där, hjälp! Jag har ju aldrig deklarerat som företagare och har inte ens koll på hur man gör det i Sverige, tänk då att fylla i blanketten på danska! Ve och fasa. Jag måste även lämna en svensk deklaration, men på den ska jag bara ange att jag deklarerar i Danmark… Så det där ordnar sig. Men momsen, hur blir det med momsen?! Måste jag följa (och därmed sätta mig in i) danska lagar kring företagande?! Är det ett danskt företag eller ett svenskt?! Mystiken tätnar.
Posted: Okategoriserade
26
Juli
2008
Idag har det varit 30 (!) grader varmt, jag har gått runt och varit grinig på mina föräldrar och svettats som en gris, tills jag gjorde det enda vettiga: cyklade iväg till sjön och la mig på en brygga och läste i 3h. Vid vattnet är det fantastiskt skönt såna här dagar, eftersom det hela tiden fläktar en liten aning. Är INTE pepp på att åka hem till Örebro. Inget hav där inte. Vilken lycka att jag ska flytta till Århus, ska bo vid havet igen för första gången på 4 år!
Fast lite kul ska det bli att åka hem, ska jobba och reda upp saker med banker och försäkringar och sånt samt börja packa ner alla mina pinaler (här snackar vi löjligt mkt prylar) i kassar och kartonger inför flytten. Det är det bästa med den här årstiden, det är altid så mkt nytt och en massa förväntingar. Som när man var liten och skolan började efter sommarlovet och man skulle få nya fina papper att slå in skolböckerna i och kanske en ny ryggsäck, kanske skulle man få någon ny lärare eller klasskamrat (eller iaf se om de gamla hade förändrats under sommaren) och jag bara toklängtade efter att allt skulle dra igång!
Posted: Okategoriserade
22
Juli
2008
Idag har jag varit i Uppsala och provat flöjter i många timmar… låter kanske inte som det ultimata sättet att tillbringa en sommardag men det är fantastiskt kul om man är en flöjtnörd som jag 
Jag har nämligen efter ett års gnetande sparat ihop en enorm summa pengar (för mig är den enorm i alla fall, har aldrig haft så mycket pengar förr i hela mitt liv) och ska köpa en riktigt riktigt bra tvärflöjt. Det är en jätteinvestering som förstås kräver mycket funderande och jämförande. Jag menar, om man ska köpa ett instrument som kommer att vara ens arbetsredskap och inkomstkälla de närmaste 20 åren så tar man inte bara första bästa.
Mot slutet blev jag dock rätt trött och förvirrad. Det är så små detaljer om skiljer de olika modellerna åt och det är svårt att ta det där sista beslutet. ALLA instrument jag tittat på och provspelat idag är ju så himla fantastiskt oerhört bra. Det är inte lätt att välja ut DEN BÄSTA av en samling tiopoängare.
Nu har jag dock bestämt mig. Nästan. Fick med mig två olika flöjter hem för påseende, ska ha dem ett par veckor och känna efter noga och sen ska jag lämna tillbaka den ena. Får se vilken det blir… men jag har en favorit. Jag har som sagt nästan nästan bestämt mig. Det är som att jag inte riktigt litar på mitt eget omdöme, jag får sån där tänk-om-jag-väljer-fel-ångest och så vågar jag inte sätta ner foten, jag vill liksom vara 110% säker först.
Det kommer jag nog aldrig att bli. Kanske spelar det heller ingen roll?!
Posted: Okategoriserade
21
Juli
2008
Denna vecka är jag ledig från mitt 9to5-sommarjobb i Örebro. Så nu är jag hemma hos mamma och pappa i Öregrund (liten håla på ostkusten, en riktig semesteridyll!) och är “ledig”. Vilket innebär att jag kan ägna hela dagarna åt att rita på hur min hemsida ska se ut.
Grejen är att jag inte riktigt gillar att vara ledig. Jag blir stirrig av att inte ha mina dagar planerade, att inte på förhand veta vad jag ska ta itu med. En enstaka ledig dag, då man kan kava runt i pyjamas och kolla på film hela dagen, är ju underbart :) Men utsikten av en hel ledig vecka då jag inte har några planer alls ger mig ångest.
Samtidigt får man ju höra från alla håll hur viktigt det är att chilla ibland. Jag läste någonstans att det tar 3 veckors ledighet innan man hunnit släppa alla tankar på jobb/plugg och verkligen kan slappna av totalt. I så fall har jag inte haft riktigt ledigt på närmare 10 år. Och inte bara jag - jag vet massor av folk som sällan tar mer än 2 veckors semester i sträck. Mina föräldrar är ett exempel, fast så är de ju egenföretagare också. I år är det såhär för dem: “Ja, vi får se om vi tar någon semester alls i sommar för vi får in så mycket jobb just nu”. De är konsulter inom skeppsbyggarbranschen och de vill inte gärna tacka nej till uppdrag de får. Skippar hellre semestern - eller skjuter åtminstone på den tills strömmen av inkommande jobb är lite mindre strid (vilket kan bli om 3 månader eller 3 år, vad jag förstår… )
Posted: Okategoriserade
17
Juli
2008
Pratade med Syster igår och hon varnade mig för att skriva för personliga saker i min blogg. En blogg är ju riktad utåt, tillgänglig för alla och envar (inte som den där dagboken man hade när man var liten, med litet hänglås, som man gömde i en byrålåda) och det man publicerar kommer att finnas kvar till den dag då internet går under.
Visst måste man ha integritet. Och visst måste man tänka efter innan man häver ur sig saker. Det jag skriver här måste jag ju kunna stå för både imorgon och om en månad och om fem år. Eller, jag måste inte fortfarande tycka likadant om fem år, men jag måste kunna stå för att jag en gång HAR tyckt så.
Samtidigt finns det ju inget tråkigare än en fullständigt opersonlig blogg. Då missar man liksom hela poängen med att ha en över huvud taget.
Det gäller att hitta den där balansen (som vanligt här i livet! Aldrig får man vara ifred för den där balansen… 
). Integritet OCH personlighet.
Eller vad säger ni?!
Posted: Okategoriserade
16
Juli
2008
Känslokaos i hjärnan och hjärtat just nu. Igår gjorde jag och min pojkvän (ex-pojkvän…!) slut och allt är en enda röra.
Jätteledsen - givetvis
Sorgligt - ja
Jobbigt - ja
Lipar - nej, inte hela tiden faktiskt. En hel del, men inte okontrollerat
Lättad - ja, på något konstigt sätt!
Vilsen - ja
Världen går under-känsla - nej
Och det sistnämnda är alldeles underbart! Jag var rädd att jag skulle knäcka ihop fullkomligt. Men nej, livet går vidare. Vilket är ett oerhört glädjande bevis på att jag har utvecklats som människa (låter jättetöntigt, jag vet… men inte mindre sant för det). Hade det här varit jag för fem år sedan skulle jag ha förvandlats till en deprimerad zombie utan förmåga att klara av min egen vardag. Nu är det sorgligt och lite ovant, men väldigt väldigt hoppfullt!
Posted: Okategoriserade
15
Juli
2008
Ofta tycker jag att allt med företagsplanerandet är jättekul. Men just nu ger det mig huvudvärk. Funderar fortfarande på detta med logga - mina föräldrar (själva egenföretagare) rådde mig att pyssla ihop den själv. De tycker att det vore vansinne av mig att lägga 5000 på att ett proffs ska designa åt mig. Som praktiska, logiska, rakt-på-sak, fixiga cilivingenjörs-pappan sa “Det är bara att börja med ett vitt papper”.
Ja, det låter ju fantastiskt enkelt. Har dock inte börjat med det än, tänkte jag skulle få lite inspiration först så jag har suttit och surfat runt på nätet, tittat på andras loggor, plöjt artiklar om färglära, läst grafiskdesign-forum… Som sagt, huvudvärk nu.
Posted: Okategoriserade
14
Juli
2008
Jag har lagt mig till med en (bra?! dålig?!) vana att fråga ut folk om deras karriärer, eller rättare sagt hur de hamnat där de är. Detta drabbar i stor utsträckning kollegorna på sommarjobbet. - Vad för utbildning har du gått? Var det här din stora dröm när du var liten? Hur blir man ekonomiassistent/it-rådgivare/transportledare?! Vad skulle du göra om du inte gjorde det du gör?
Det roliga är ju att det finns så många olika vägar till allting. Och en sak som alla är rörande överens om är att oavsett om man har gått en utbildning eller inte så lär man sig jobbet på plats. Man tittar på hur andra gör, man begår misstag, man gissar lite…
Det bara är så. Man får testa, och funkar det inte får man testa något annat. Dags för mig att kavla upp ärmarna, acceptera att jag kommer att klanta mig en del och så kasta mig ut.
Posted: Okategoriserade
