Övandet gick finemang idag, liksom igår och i förrgår - härligt! Om en vecka åker jag på flöjtkurs på Trente Mølle på Fyn och jag ser fram emot det hur mycket som helst! Ska bli oerhört spännande att träffa och få undervisning av Andras Adorján och Pierre-Yves Artaud (jag vet att namnen antagligen inte säger dig som läser detta ett skvatt, men de är STOOORA inom den lilla nördiga flöjtvärlden ). Och nu känns det som att jag behärskar repertoaren jag ska arbeta med - kan det långt ifrån perfekt, men tillräckligt bra för att få något ut av att spela det i masterclassen. Hur jag ska få till 32ondelarna i tempo 100 på halvnot vete fåglarna dock. Det är SÅ fort! Är det över huvud taget möjligt?

Jag har också börjat nysta i mitt nya lilla (ännu hemliga, förstås̷ projekt idag. Skrivit målplanering och bestämt deadline vilket känns väldigt bra, det ger en betydligt större chans att det hela blir av. Jag har en skrämmande tendens att tänka ut fantastiska saker och fundera jättemycket på hur de ska bli och hur jag ska göra - och sen aldrig komma till skott. Dags för handling!

Fast inte mer ikväll. Nu ska jag dricka varm choklad, sticka och kolla på Morden i Midsummer, och därefter sova. Lyckliga jag!

Ska börja blogga så smått igen, MEN tänker inte lova något som helst om att skriva ofta eller regelbundet Då får jag bara dåligt samvete när det inte blir av… Så, jag kommer (försöka) skriva när jag har lust, antagligen blir det sådär 18 inlägg per dag ibland när jag har tråkigt eller är på extremt blogghumör, och var tredje vecka när det händer mycket annat i mitt lilla liv. Det märker vi!

Ska försöka somna nu trots alla tankar som snurrar i hjärnan. Godnatt värld!

Det är jobbigt med sådana här perioder av inspirationsbrist, dem får mig alltid att börja fundera på om jag verkligen är på rätt plats här i livet. Jag kanske inte ska hålla på med musik, jag kanske borde hoppa av och göra något annat… vad nu det skulle vara…

När man är sådär omotiverad går ju övande som det går också. Jag kan inte koncentrera mig och jag spelar allmänt dåligt, helt enkelt. Vilket gör mig ännu mer less.

Nu ikväll har det dock känts riktigt roligt för första gången på över en vecka! Jag började skriva på en kadens till en Mozart-konsert och blev helt absorberad av uppgiften. För första gången på jag vet inte hur länge glömde jag bort tiden fullständigt och gick helt upp i det jag gjorde… Åh, det är ju så det ska vara jämt! Måste ta mig ur det här trötta, gråa, sega. Jag har insett att jag ägnar stor del av mina dagar åt att längta efter att det ska bli kväll så jag får gå och lägga mig och sova. Så kan man ju inte ha det!

Sov till klockan elva i morse igen, jag fattar inte det här! Borde inte kroppen känna av när den fått tillräckligt med sömn och liksom… vakna?!

Spelade i alla fall flöjt ett par timmar igår och det gick riktigt bra. Kan dock inte andas så bra som vanligt pga igenslammade luftvägar…

Har i alla fall myst en massa senaste dagarna och det känns bra. Har pratat en massa i telefon, druckit enorma mängder te, handarbetat, kollat på film och njutit av att titta ut på det ruggiga höstvädret och slippa gå ut i det

Idag behöver jag verkligen handla, har slut på mjölk. Ska bli spännande att se om jag kan betala med kortet i Brugsen… Det KAN gå. Undrar hur lång tid det tar för dem att skicka mig ett nytt kort från Sverige? Med lite tur kommer det med posten idag, den är här om en halvtimme. Ska vänta och kolla det innan jag går och handlar.

Dock har mina planer kastats över ända av en rad oförutsedda saker.

För det första har jag superont i halsen, det började i lördags (första lediga dagen, of course) och ännu finns inga tecken på att det blir bättre. Av den anledningen vill jag inte gå till gymet, jag är rädd att det ska förvärra saken. Jag vilade från flöjtspelet i två dygn, igår kväll spelade jag en timme vilket gjorde väldigt ont. Dammit!

Dock har jag ingen feber eller andra förkylningssymtom. Bara halsontet. Så jag skulle kunna t ex ta en långpromenad för att få frisk luft och röra på mig - men förrförra helgen när jag tog en långpromenad resulterade det i att mina benhinnor på smalbenen gjorde superont i en vecka (jag hade benhinneinflammation för några år sen och får återfall ibland). Så den belastningen vågar jag mig inte på igen, inte än på ett tag i alla fall.

Var och handlade igår och skulle ta ut pengar. Mindes inte koden till mitt nya danska bankomatkort, knappade in fel kod tre gånger så - nu är det spärrat! Har beställt ett nytt men det tar ju några dagar att få det. Tänkte helt enkelt ta ut pengar från mitt svenska kort istället - det går utmärkt, men kostar lite - och döm om min förvåning när det inte gick! Jag vet att jag har pengar på kontot. Så jag ringde banken när jag kom hem och de konstaterade att det inte borde vara något problem, och att den mest troliga orsaken är att mitt plastkort helt enkelt blivit slitet. Så de ska skicka ett nytt - vilket tar några dagar.

Kontentan är att jag inte har några pengar. Alls. Handlade mjölk och grönsaker för mina sista kontanter. (Har 4 kronor i plånboken… + 3 st 25-öringar, men de blev ogiltiga 1 oktober…   ) Så nu kan jag inte gå på museum eller bio eller café eller nånting sånt.

Så vad göra? Jag sitter i min lägenhet och kollar på Vänner på datorn. Och handarbetar en massa, och dricker enorma mängder te. Ska spela lite mer flöjt idag också, det kommer göra ont…

Dessutom sover jag bokstavligen 12 h per natt nu när jag är ledig. Sjukt eller vad?!

Tror inte ens jag berättat om mitt nya jobb här. Jag har fått en projektanställning på ett ganska stort företag som gör CMS-program (dataprogram som man bygger och uppdaterar hemsidor med, enkelt uttryckt) - jag ska översätta deras egen nya hemsida till svenska. De har en filial i Stockholm men tanken är att allt marknadsföringsmaterial - hemsida, broschyrer etc - för Norden ska göras här på huvudkontoret i Århus. Så man kan säga att jag blivit anställd som svensk  

I alla fall ska jag först göra detta projektet (började för 3 veckor sen och är nästan klar) och om de är nöjda med mig så blir jag anställd som “studentermedhjaelper”, det blir troligen en tjänst på ca 10 timmar i veckan vilket är alldeles lagom! Jag kan jobba hemifrån också vilket är mkt bra.

Det bästa är förstås att jag får inblick i hur man kan strukturera upp webbplatser, och hur ett så stort företag lägger upp sin marknadsföring. Jättekul, plus att det ju är sånt jag själv vill göra när jag fått igång min lilla verksamhet! Ju mer jag vet om det i förväg, desto bättre. Och det är ju aldrig fel att få betalt för att lära sig saker…

Efter jobbet i fredags var jag i en liten teaffär inne vid Hovedbanegården. Skulle egentligen köpa en tekanna, men de hade bara tokdyra designkannor så det blev inget med det. Passade dock på att köpa te när jag ändå var där. Fick lukta på ett te som hette ngt i stil med “Grön aften” och sa “Ja, jag tar ett hekto av det, tack!” varpå expediten svarade “Och hur många gram vill du ha?!”

Jag tittade förstås på henne som om hon vore efterbliven. Sen kom jag på att hekto inte finns i Danmark. De räknar allt i gram, eller möjligtvis bråkdels kilo.

Fast just nu känner jag faktiskt så på riktigt.

Läste gratistidning på hembussen igår. CO2-utsläppen i dagsläget övergår FN:s klimatpanels värsta farhågor. Jag har på riktigt börjat bli rädd för att jorden faktiskt kommer att gå under - under min livstid. Och jag bidrar hela tiden. Kollegiet jag bor på känns helt galet ur resursbesparings-synvinkel. Jag har inte ens möjlighet att källsortera.

I stadsdelen Norrebro här i Århus pågår en jättekonflikt mellan mc-gäng och invandrargäng. Skottlossning var och varannan dag. Unga danska män på jakt efter sin identitet och plats i livet uppfostras in i rasistiska organisationer.

En kompis dator blev stulen igår kväll, på parkeringen utanför kollegiet. Framruta krossad, dataväska borta.

En annan kompis åkte buss hem förra lördagsnatten och berättade efteråt skrämt om ett jätteslagsmål som utbrutit på bussen.

Och i Finland avrättar unga människor sina bekanta och sig själva.

Och mord, och krig, och våldtäkter, sjukdomar, svält, naturkatastrofer, överbefolkning, trafikolyckor…

Jag är rädd för allt i hela världen.

- Man får röka inomhus på mitt kollegie. T ex i min kompis gemensamma korridorskök. Det är upp till var och en som bor där…

 - Lättmjölk är 1,5% fett, minimjölk är 0,5% fett. ”Svensk” minimjölk finns inte. Mellanmjölk finns inte heller (fast, jo, men den heter lättmjölk…).

- Frukt och grönsaker säljs inte till kilopris utan per styck. Lustigt när det t ex rör sig om kålhuvuden som kan skilja 1kg i vikt…

- “Hekto” används inte. Man säger alltid t ex 0,1 kg.

- Mil finns inte heller. Alla avstånd räknas i km. Fast det är ju ett jävligt litet land… 

- Man kan inte köpa koncentrerad juice, som ska spädas

- Grädde säljs inte i 3dl-paket utan 2,5. Alla mina svenska kola-recept kraschar!

- Posten delas ut även på lördagar

- Allt har stängt på söndagar, utom den första helgen varje månad

- Man kan inte betala med Visa-kort överallt, eller ens på många ställen. De har nämligen sitt eget system, Dankort. Jag har f ö inget Dankort.

Febern har gått över nu, så jag orkar göra saker. Men har fått hemskt halsont och hostar hela tiden, så att öva flöjt är inte att tänka på. Har lyckats flytta min första flöjtlektion från tisdag till torsdag, vore ju skönt om jag hann vara i någorlunda form samt öva lite på min läxa tills dess… suuuuuck.

Hade tänkt ta en promenad idag o ta kort på det fina naturområdet norr om mitt kollegie med min nya kamera, men dels så regnar det, dels blir jag andfådd och hostar en massa så fort jag går 10 meter, så det får vänta till imorgon.

Igår gjorde jag i alla fall ett nytt försök att begripa mig på tvättmaskinerna här - och lyckades! Så nu har jag tvättat 4 maskiner + ett täcke. Det hänger lakan över hela min lägenhet, över stolsryggar och dörrar och notställ, eftersom det inte finns något torkrum.

Det är märkligt vilken stilla lycka jag upplever när jag tagit itu med såna där saker, som tvätt och disk, städning och matlagning. Det ger mig en känsla av att ha kontroll över tillvaron…

Men, det är bara att inse: jag kommer ALDRIG att få tid. Det kommer alltid att dyka upp nya roliga saker som jag vill ägna mig åt. Dessutom dyker det ju ibland upp saker som känns riktigt riktigt meningslösa och bara verkar finnas till för att sabotera för en och slösa bort ens tid - som förkylningen jag har haft denna veckan. Har inte kunnat spela en ton sen förra fredagen, och måndag-tisdag-onsdag hade jag sån feber att jag knappt orkade släpa mig ur sängen. Ingen energi kvar till någon högre tankeverksamhet.

I alla fall. Slutsatsen är att man FÅR aldrig tid till det där man vill göra. Man måste TA sig tid. Återigen verkar planering vara rätta metoden.

Sen får jag väl också tillåta mig själv att koncentrera mig på skolan just nu. Har ju inte ens kommit igenom första veckan med lektioner enligt ordinarie schema. Tålamod!