1
September
2008

Hej feber

Idag började min termin på allvar! Första dagen med riktiga lektioner. Synd bara att jag är superförkyld…

Halsontet kom i lördags kväll, febern kom i natt. Därav sov jag väldigt lite. Masade mig till skolan och var efter omständigheterna riktigt pigg under frukostmötet med alla utländska studenter på Kons.

Sen hade jag dock min första lektion: musikteori i helklass, i två timmar. Efter dess var det gemensamt infomöte för alla elever, men min gulliga kompis som suttit jämte mig på lektionen beordrade mig att åka hem och sa att hon skulle berätta för mig i efterhand om de sa något viktigt. Jag höll nämligen på att svimma av febern ett antal gånger under föreläsningen.

Så jag åkte hem, och har tillbringat dagen i min säng tittandes på high school-komedier. Det är det enda jag orkar göra. Blir andfådd och vimmelkantig av att gå de fem meterna till köket eller badrummet.

Jag har ingen termometer, men eftersom jag är så däckad gissar jag på ett ganska högt gradtal. Det är lustigt att folk reagerar så olika på feber. Min pappa kan typ inte ta sig ur sängen om han har 37,5 grader. Jag envisas med att vara uppe och försöka göra saker när jag har 38-39. Något som var ganska besvärligt när jag var liten, har mina föräldrar berättat. Tänk er att försöka få en febrig men hyperaktiv femåring att ligga och vila sig fast den själv vill springa omkring och leka…

27
Augusti
2008

Dansk

Snart har jag bott i Danmark i 3 veckor… Och jag börjar redan känna mig löjligt hemmastadd. Det blir fortfarande 10 missförstånd per dag pga språket, men jag lär mig. Min danska bok går mycket fortare att läsa nu!

Idag har jag varit på banken och fixat ett danskt bankkonto. Nej, jag fanns inte någonstans i något register sedan tidigare, de har inte mottagit något formulär om mig från mitt svenska bankkontor… suck. Men, nu är det alltså ordnat och det gick supersnabbt och smidigt när jag väl var där.

Igår fick jag mitt danska personnummer. Och idag kom ett brev från Skatteverket, ett besked om att jag nu är avregistrerad från folkbokföringen i Sverige. Känns konstigt, som att jag har slutat finnas. Fast nu finns jag ju här.

Nytt telefonnummer. Ny adress. Nytt språk! Och kanske nytt extrajobb snart. Ska på en intervju imorgon för ett jobb som verkar jättekul, och sen en annan intervju i nästa vecka, för ett jobb som verkar rätt trist… Något av dem borde jag få, tycker man. Hoppas på det roliga!

17
Augusti
2008

Skolstart, hurra!!!

Imorgon börjar det! Första dagen på Det Jyske Musikkonservatorium (alltså, konservatorium låter ju mkt tuffare än musikhögskola. Även om det är samma sak…). Det ska bli fantastiskt kul, är så sugen på att träffa lite folk! Det har varit en ensam vecka sen mamma och pappa åkte hem i måndags… Visserligen har det varit skönt, jag har påtat runt i lägenheten, gått på upptäcksfärder och latat mig väldigt mkt :) Men nu vill jag verkligen ut och träffa människor. Speciellt härligt att träffa likasinnade, dvs musiknördar.

Är lite orolig över att inte förstå allt som sägs. De närmaste två dagarna kommer vi att få massor av information om skolan och studierna och hur allting fungerar. Det är ju helt nytt för mig, allting fungerar ju lite annorlunda här än i Sv. Så jag hoppas att jag inte missar någon relevant information pga språket! Fast det lär ju vara fler utlänningar än jag där. Haha, jag är en UTLÄNNING, förresten…

13
Augusti
2008

Nyinflyttad

Ojojoj. Nu är jag på plats i Århus, har nästan packat upp alla mina pryttlar och NÄSTAN förlikat mig med min lägenhet. Min nya studentetta som är en arkitektonisk, estetisk och praktisk katastrof. Vansinnig planlösning. Grå betongväggar. Hemsk avsaknad av lampor, men lyckligtvis gick det ganska smidigt att sätta upp några nya… Ingen ugn! Jag som älskar matlagning och bakning. Kan ej leva utan ugn. Så jag har köpt en liten kombinerad varmlufts- och microugn, den rymmer inte min största pajform och den får inte plats i köket (fast, INGET får plats i köket. Mitt kök i Örebro var konstruerat efter tanken Mesta Möjliga Funktion på Minsta Möjliga Yta. Detta är… typ tvärtom) - men det är iaf en ugn… Så jag älskar den.

Hinner inte skriva mer just nu, håller på och donar med 17 saker samtidigt (som vanligt) och en av de andra 16 kallar på uppmärksamhet… :) Återkommer med mer rapporter om galna lägenheten och framför allt galna landet! Finns massor att berätta…

6
Augusti
2008

Nedräkning

Nu jäklar är det nära!

1 natt kvar att tillbringa i Örebro

8 timmar kvar på sommarjobbet (ever!)

2 nätter kvar i Sverige

12 dagar kvar innan jag börjar på DJM

1000 saker kvar att packa…

5
Augusti
2008

Min mobiltelefon äger min själ

Igår glömde jag min mobiltelefon på jobbet, och det blev totalkaosigt. Jag har ingen fast telefon och skulle ha ringt både mamma och mormor. Lyckligtvis kunde jag prata med min kusin på msn och han i sin tur ringde mormor och framförde en hälsning från mig. Mamma fick jag inte tag på förrän i morse när jag kom till jobbet. Hon hade ringt 7 gånger igår kväll.

En ännu värre grej var att jag alltid använder telefonen som väckarklocka. Jag äger faktiskt ingen vanlig väckarklocka längre, hade en men den gick sönder och jag brydde mig aldrig om att skaffa en ny. Behövdes ju inte!

Laddade hem ett alarmprogram till datorn och sen fick den stå på hela natten. Kändes rätt ovärt men det fanns inga alternativ… Hatar att ha apparater som står och surrar när jag sover. Ett av mina ex var riktigt datanördig och hade datorn på 24/7, han passade på att tanka en massa saker om nätterna. Utom när jag sov där, för jag tvingade honom att stänga av :)

I alla fall blir jag lite skrämd av hur beroende jag är av min mobiltelefon. Har hela mitt liv i den.

4
Augusti
2008

När jag skulle skaffa ett danskt bankkonto, del 2

Var på banken i onsdags igen (mitt bankkontor i Örebro, alltså). “Jag vill skaffa ett konto i danska Nordea, ni ska tydligen ha ett formulär som jag kan fylla i?!”

Bankdamen tittade på mig som om jag var en rymdvarelse. “Det känner jag inte till alls, jag har aldrig varit med om det” sa hon. Men denna gång var jag förberedd. “Jag kontaktade dem och har fått ett mejl där det står att ni kan hjälpa mig” sa jag och langade fram en utskrift av mejlet. Jag lovar att hon inte skulle trott mig annars, utan skickat iväg mig igen…

Men det kunde hon ju inte nu. Hon blängde skeptiskt på papperet och sa “Ja, jag har som sagt aldrig stött på detta innan. Det är ju många som skaffar norska bankkonton men de brukar nog bara gå in på en bank där och öppna ett konto”. “Jaa” sa jag och kände att mitt tålamod började svikta, “det skulle jag alldeles säkert kunna göra, men nu vill jag fixa det i förväg!”

Damen gick iväg till sin bankrådgivarkollega som också ställde sig totalt oförstående. En tredje kollega tillfrågades, denna hade heller ingen aaaning men föreslog att man kunde ringa kontotjänst?!

“Min” bankdam gick in bakom en skärm och jag väntade. I en kvart. Då kom hon tillbaka med en pappersbunt. “Jaa, den här blanketten ska det alltså vara. De här papperen ska du också ha, det är på engelska alltihop och du är säkert bättre på det än vad jag är…”

Fick sätta mig vid ett litet bord och fylla i blanketten. Pappersbunten innehöll Terms and Conditions samt tydliga instruktioner för hur blanketten skulle fyllas i, så det var inga problem. Gick tillbaka till tanten som fyllde i “Ifylles-av-avsändarbank”-rutan längre ner på blanketten. Jag påminde henne att hon skulle ta en kopia av min legitimation eftersom detta stått i mitt mejl och även i instruktionerna till ifyllnad av blanketten, hon höll nämligen på att missa det helt.

“Jaha, då ska väl jag skicka iväg det här någonstans nu då…” sa bankdamen förtroendeingivande och jag gick hem.

Vill lite återknyta till det jag skrev häromdagen om service. Nej, det kan inte varit så lätt för henne om hon aldrig stött på frågan förr. Men hade det inte varit lite bättre för både henne och mig att be mig återkomma så hon hade fått kolla upp och sätta sig in i saken i lugn och ro?!

Mest förbannad blir jag dock på killen jag pratade med i måndags. Han som TVÄRSÄKERT avfärdade mig när jag frågade om de inte kunde hjälpa mig att öppna ett konto i Århus. Då fick han mig att känna mig lite dum. Men nu inser jag ju att han faktiskt inte visste, utan bara gissade eftersom han inte kände till saken och inte orkade kolla upp det. Så mycket för servicen. Vem är det som är dum?!

PS. Nu låter det som att jag totalsågar Nordea. Så är det inte (om jag tyckte de var helkassa skulle jag ju inte vara kund där!) Men förtroendet för dem har fått sig en liten törn, det har det. DS

31
Juli
2008

Om service

Jag har insett hur mycket jag uppskattar service-inriktade människor. Och hur mycket mitt förtroende för ett företag dalar när jag blir slarvigt bemött av en enda av deras anställda.

Själv sommarjobbar jag som receptionist/växeltelefonist, och kanske är det därför jag är så uppmärksam på hur jag blir bemött. Eftersom jag är vikarie och inte har jobbat så länge på det här företaget är jag inte så väl insatt i alla delar av deras verksamhet. Ibland när någon ringer och frågar efter den som är ansvarig för det och det, eller behöver hjälp med ett lite ovanligt ärende, så har jag i ärlighetens namn inte en aning om vem jag ska koppla till. Då ursäktar jag mig först och förklarar att jag faktiskt inte vet, men att jag ska koppla till någon som jag TROR är rätt person eller som i alla fall har bättre koll än mig. I vissa fall skriver jag upp personens nummer och ber att få återkomma om en halvtimme, och sen kollar jag upp saken i lugn och ro.

Min viktigaste regel för mig själv och mitt jobb är dock att alltid, alltid, alltid vara trevlig, tillmötesgående och hjälpsam, vad som än händer. Och det är lika viktigt vid alla kundkontakter!

Jag och Syster diskuterade detta igår, och hon berättade att hon för ett tag sen ringde till SVT och bad att få prata med deras jämställdhetsansvarige (till något skolprojekt, hon pluggar genusvetenskap! Mkt spännande, mer om det en annan gång… :)  ) och fick frågan “Vem är det du söker?”

“Jag söker den hos er som är ansvarig för jämställdhetsfrågor” förtydligade hon och fick åter frågan “Men vem är det du vill prata med?”

De höll på så ett bra tag, tills Syster gav upp. Jag har full förståelse för att man som receptionist inte har koll på alla såna saker på ett så stort företag. Jag anser inte att det är deras jobb att veta allt. MEN jag anser att det är deras jobb att ta reda på det då en kund frågar!

Attityd är oändligt mycket viktigare än att ha svar på allt.

30
Juli
2008

När jag skulle skaffa ett danskt bankkonto

Skönt att ha sånt klart innan flytten. Så jag stegade in på mitt lokala Nordeakontor. Dessvärre vid lunchtid, och även om det var måndag så är det ju högsäsong för semesterfirande och dessutom galet fint väder, så det var en himla trängsel på stan. Tog kölapp, och konstaterade att det var 9 nummer före mig i kön. Eftersom det var tokvarmt och trångt inne på banken gick jag därifrån och slökollade lite i en närliggande klädbutik. Gick tillbaka och rekade efter 5 minuter. Kön hade inte rört sig alls. Gick ut igen, kom tillbaka efter 10 minuter. Kön fortfarande på samma nummer.

Ut igen, kom tillbaka efter närmare 20 minuter denna gång och ja, givetvis hade mitt nummer bläddrats förbi! Ny kölapp, denna gång väntade jag inne på bankkontoret… Man lär sig!

Efter en kvarts svettig väntan pratade jag med ung självsäker rådgivare som sa det jag redan visste: att jag borde skaffa ett motsvarande studentkonto i Danmark. “Är det något ni kan hjälpa mig att fixa härifrån?!” frågade jag, men fick till svar att jag ska gå till ett Nordeakontor på plats när jag kommit till Århus.

Nu var ju poängen att jag ville få detta fixat innan flytten. Så när jag kommit hem gick jag in på danska Nordeas webbplats och fyllde i ett formulär om att jag ville bli kontaktad för information om deras studentkonto, och att jag har ett konto i svenska Nordea. Igår fick jag svar.

“Du skal henvende dig i din svenske filial og sige du ønsker at åbne en konto i Nordea Danmark i en filial i Århus. De har så en formular, som du skal udfylde og underskrive. Når vi modtager formularen, hører du helt automatisk fra en filial i Århus.”

Vad var det jag sa?! Blir köande idag igen…

28
Juli
2008

Krångel

Om lite drygt en vecka flyttar jag till Danmark!!! Det ska bli SÅ kul och jag ser fram emot det SÅ mycket!

MEN.

Att flytta utomlands är förenat med en hel del krångel - även om det bara är till lilla grannen i syd. Jag har hittills omfattats av pappas försäkring (drulleförsäkrad tills jag fyller 25) men det gäller bara i 90 dagar om jag befinner mig utomlands. Så måste fixa egen försäkring nu. Ska till banken idag och kolla om jag kan skaffa ett danskt bankkonto med tillhörande betalkort (FÖRHOPPNINGSVIS kan jag få detta utan extra kostnad!), + att jag ska skaffa ett sparkonto för till utlandsstudier får man inte studielånet utbetalat en gång i månaden. Man får en klumpsumma i början av terminen. Det är väl på sätt och vis bra, men man vill ju inte gå runt med 50 laxar på personkontot. Jag litar varken på mig själv eller övriga mänskligheten tillräckligt mkt för det…

Men alla dessa saker är ju överkomliga. Det RIKTIGT besvärliga är detta med att jag ska starta företag. Jag kommer att jobba hemifrån (ergo, från Danmark). Jag kommer att vara skriven i Århus, men är svensk medborgare, och planerar att flytta tillbaka till Sverige om 3 år (senast). Mitt företag kommer att finnas på webben vilket ju är lite klurigt eftersom den inte befinner sig i något land! Men jag räknar det ändå som att min verksamhet bedrivs i Sverige eftersom den kommer att vända sig till enbart svenskar och alla mina kunder kommer att finnas i Sverige.

Jag ska inkomstdeklarera i Danmark eftersom jag är skriven där, hjälp! Jag har ju aldrig deklarerat som företagare och har inte ens koll på hur man gör det i Sverige, tänk då att fylla i blanketten på danska! Ve och fasa. Jag måste även lämna en svensk deklaration, men på den ska jag bara ange att jag deklarerar i Danmark… Så det där ordnar sig. Men momsen, hur blir det med momsen?! Måste jag följa (och därmed sätta mig in i) danska lagar kring företagande?! Är det ett danskt företag eller ett svenskt?! Mystiken tätnar.